Tävlingsrapport – Vansbrosimningen 2017

Årets Vansbrosimning var varken toppen eller botten. Hade tränat på bra men kände inte att jag fick ut det jag hade i kroppen. Gick i mål på 52 min vilket är min näst bästa tid men loppet var långt ifrån perfekt. Vi tar det från början.

Vansbrosimningen

Jag startade i startgrupp 4 och hade starttiden 10:39. Var vid starten cirka en timme innan. Såg Stephan Wilson stå och vänta ensam i närheten av toaletterna dit jag var på väg så jag gick förbi och bytte några ord med honom. Trevlig kille.

Jag vet sen tidigare lopp att jag har svårt att simma när det är tajt med andra simmare om jag inte får fritt vatten och kan köra mitt eget lopp så min taktik var att positionera mig långt till vänster för att få fritt vatten direkt i starten.

Jag hamnade ganska långt fram i startfållan och kom i vattnet hyfsat långt fram. Gick direkt vänster som planerat och fick fritt vatten. Så långt gick det enligt plan. Sedan svänger banan lite höger och då kom jag in bland alla andra simmare och där var det väldigt stökigt och jag tappade rytmen ett flertal gånger.

Försökte hålla mig i utkanten till vänster men de blev trångt även där till slut. Flera gånger simmade andra simmare på mig och jag navigerade väl inte i världsklass precis så kan inte påstå att jag simmade kortaste vägen mot mål.

Försökte ligga på så hårt jag kunde men tycker det är svårt att veta exakt hur hårt jag kan köra men ändå hålla hela vägen. Fast jag har simmat Vansbrosimningen sju gånger nu så känner jag att jag inte riktigt behärskar att avväga hur hårt jag vågar stå på.

Tror att till nästa gång ska jag försöka få till något längre pass i öppet vatten där jag får testa på att köra i tävlingsfart så jag hittar känslan. Tror även att jag ska anmäla mig till gruppen ”blå band-simmare” eller ”guldsimmare” så jag eventuellt slipper hetsen och kan göra mitt egna lopp. Får ta en funderar på vad som kan vara bäst.

Nu är det i alla fall full fokus på nästa gren som är löpning inför Lidingöloppet.

Publicerat i En svensk klassiker, Tävlingsrapport, Vansbrosimningen | Lämna en kommentar

Tävlingsrapport – Vätternrundan 2017

Nu har det gått ett par veckor sedan jag cyklade Vätternrundan så det är hög tid att jag skriver en tävlingsrapport.

Jag var även detta år ledare för ett grupp från Fredrikshof. Förra året ledde jag en SUB9.30-grupp med ett väldigt lyckat resultat så gruppen blev taggade på att spänna bågen lite mer till detta år och köra en SUB9.

Vi hade även detta år hyrt ett hus i Motala där 6 av oss bodde. Vi hade även vårt startmöte i huset. Starttiden i år var 06.24 vilket är det senaste jag någon gång har startat. Minns jag rätt så var 06.30 sista starten om man inte räknar de som startar vid lunchtid på lördagen.

Till start var vi 23 st som rullade iväg. Initialt var vi betydligt fler än så i gruppen men som vanligt är det ganska många som faller bort pga sjukdom, dåligt tränade, bytt till långsammare eller snabbare grupp osv. Taktiken var att cykla på 8 timmar och 51 minuter inklusive 11 minuter pause. Då skulle vi ha 9 minuter i marginal för oförutsedda händelser.

Vi rullade ut från Motala och körde direkt in i en väldigt tät dimma som gjorde sikten dålig samt att man blev blöt. Jag fick ofta torka av glasögonen för att se något. Tillslut kom solen fram och dimman fick se sig besegrad.

Fram till kl 9 var det i princip vindstilla och Vättern var spegelblank. Vi rullade på och depå efter depå passerades i princip enligt tidsplan. Någon eller några minuter efter men ingen fara. Det är viktigt att inte förivra sig ner till Jönköping och alla backar så man tappar folk i onödan så tidigt i loppet.

Vi cyklade igenom Jönköping och tog det ganska lugnt för att öka säkerheten då det är lite trångt och mycket folk, bilar etc som man måste hålla koll på.

Vi bestämde kvällen innan på vårt startmöte att vi inte skulle stanna i Fagerhult som tidigare år utan istället ta vattendepån i Rödby. När vi närmade oss depån så drack många upp de sista i flaskorna för att kunna maximera vätskan. När vi rullar in i depån ser vi till vår fasa att vattnet är slut. Vi ser två stora vattencisterner som är tomma och omkullvräkta. Fler och fler kommer in i depån när vi står det och försöker samla oss. Vi bestämmer oss för att ta en pisspause eftersom vi ändå står stilla. Sedan tar vi beslutet att cykla vidare till Hjo. Som Sub-grupp är Hjo den depå man absolut inte vill gå in i men nu hade vi inget val. Vi var tvungna att fylla på vatten och sportdryck.

Väl i Hjo så går det knappt att ta sig in i depån, den var helt överbefolkad. Vi hittar i alla fall en plats där vi kan ställa oss och några höll i cyklarna och andra hämtade vätska. Stoppet tog 8 minuter istället för 3 som var planerat för vattendepån. Då får man också tänka på att vi tappade massor av tid när vi körde in i vattendepån också så nu hade vi tappat massor av tid. Tyvärr tappade vi också en cyklist i depån som inte uppmärksammade att vi körde iväg.

När vi sedan kom till Karlsborg så var det broöppning på fel tid! Här blev vi stående någon minut. Sedan när vi rullade igång igen hade vi ett par hundra cyklister att passera, både grupper och folk som cyklade ensamma.

Vi hade även en vurpa, turligt nog i en uppförsbacke så det gick väldigt långsamt. Det var en klassisk ”gå på hjul”. Tog någon eller några minuter att komma igång igen men ingen större skada på cyklisten vilket är det viktigaste.

Efter detta så rullade det på bra och vi tog igen en massa tappad tid. Vi räknade då ut att vi kunde köra de sista milen i 30 km/h och ändå klara SUB 9. Detta var väldigt glädjande då de sista milen går på en smal väg i skogen där det är trångt och svårt att köra om alla trötta cyklister.

Fredrik Malmgren Vätternrundan 2017 Statistik Resultatjakt.se

Men precis som det var som mest positivt kom nästa oförutsedda händelse. Längst Askersundsvägen var det bilkö som stundtals nästan stod still. Vi försökte i början att vara kalla och vänta ut kön men insåg efter några minuter att den inte skulle släppa. Vi var då tvungna att försöka ta oss förbi bilarna vilket inte var så lätt. En del bilister var väldigt hjälpsamma medan vissa flyttade inte sig en centimeter för att underlätta. Vi fastnade också bakom en lastbil och då var det i princip omöjligt att komma runt då han tog upp hela vägen.

Tillslut kunde vi vika av vägen och svänga in till höger på den smala vägen mot Motala men nu hade vi tappat en massa tid igen och all vår marginal var borta.

Om vi skulle klara tidsmålet på 9 timmar var vi tvungna till att göra en riktig forcering vilket vi också gjorde. Av de 16 som var kvar i gruppen skulle jag nog gissa på att vi var 8 som roterade de sista milen. Detta är bara en uppskattning baserat på att det gick väldigt fort att rotera ett varv i kedjan. Starkaste minnet jag har är att jag hör vår grindvakt säga ”Fredrik, sist” väldigt ofta och kort tid emellan. Så någon tid till vidare återhämtning fanns inte. De sista milen skulle vi köra på 30 km/h men nu snittade vi 38 km/h, rätt stor skillnad!

Sista 2 kilometrarna såg vi två olyckor. Den sista var i näst sista svängen in mot målet. Här ser man vikten av att hålla fokus hela vägen in i mål. Så lätt hänt att man slappnar av och tar ut segern i förskott och gör något dumt så man kraschar.

Vi klarar oss i alla fall bra utan minsta antydan till incident sista sträckan och kan rulla in i mål på 8.57. De sista 2 milen körde vi alltså in cirka 5 minuter.

Direkt efter loppet kände jag mig ganska klar med ”snabbcyklandet” och gick i tankar att köra SUB10 eller nått åt det hållet men nu med lite distans så ser det ut att bli ytterligare ett år med SUB9.

Fredrik Malmgren Vätternrundan 2017 deltider

Publicerat i En svensk klassiker, Tävlingsrapport, Vätternrundan | Lämna en kommentar

Bra träningshelg! Men var är det med vädret i Rimbo?

Helgens första pass trodde vi skulle bli ett riktigt solskenspass. Dagen till ära hade jag lämnat skoskydden, benvärmarna samt hade korta handskar.

Vi rullade iväg från Vikskolan 8:45 och efter någon mil känner jag hur det börjar droppa. Alla ställer sig väldigt frågande, idag skulle det ju vara solsken! Efter några minuter regnade det ganska mycket och alla började bli genomblöta. Vi var tvungna att stanna efter några kilometer för en i gruppen kunde inte se ut genom glasögonen. Då passade jag på att ta på mig jackan som jag turligt nog hade tagit med mig.

Ett kort tag så övergick regnet även till hagel och då började jag få flashbacks till en tur från förra året då vi cyklade ungefär samma rutt. Den gången blev vi också överraskade av ett oväder som inte synts på någon väderrapport. Då fick vi regn, hagel och till slut snö och temperaturen gick ner till nollan. Det är faktiskt ända gången jag avbrutit ett träningspass för alla blev så nedkylda så man hade svårt att växla och bromsa. Det slutade med att vi satt på cafe Prinsen (tror jag den heter) och fikade några timmar för att tina upp medan några lånade ägarens bil och åkte för att hämta våra bilar så vi kunde komma hem. Detta träningspass är legendariskt och återkommer ständigt i allas tankar när man pratar om träningspass med dåligt väder.

Lördagens pass blev ändå bra i slutändan. Vi hade som mål att snitta 34km/h och det klarade vi på rundan som nästan var 132 km.

Helgens andra pass blev en totalt motsatt när det kommer till väder. Strålande sol och nu lyckades jag få till några riktigt märkliga solbrännor på armarna där det bildats en glipa mellan tröja och armvärmare. Skrapade ihop 116 km på ca 4 timmar. Bra pass där jag hade sällskap de första två timmarna.

Totalt på hela helgen blev det alltså nästan 25 mil på cirka 8 timmar. Bra träningshelg!

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

Tävlingsrapport – Skandisloppet 2017

Förra helgen var det dags att köra Skandisloppet som min SUB9-grupp körde som ett genrep inför Vätternrundan. Vi hade ställt siktet på att köra under 5 timmar men det var inte det viktigaste utan vi ville få till ett träningspass under tävlingsliknande förhållanden.

Jag anlände till Uppsala klockan 7 och parkerade på samma plats som vanligt. Plockade på mig alla saker jag skulle ha med mig och cyklade den korta biten till starten som innebar att jag behövde cykla upp för målbacken.

Hämtade nummerlapp och sedan begav jag mig ner till motorcyklarna för att leta upp vår motorcykel som skulle lotsa oss runt loppet. Hittade efter en stund rätt motorcykel och delgav honom vår taktik. Sedan cyklade jag tillbaka upp till slottet för möte med gruppen.

Vi hade starttid 8.15, första starten gick 8 och det var enbart snabbare grupper framför vilket är bra då vi slipper köra om andra grupper i onödan.

Ut ur Uppsala tog vi det ganska lugnt för att inte trassla till det för oss med alla refuger, övergångsställen och så vidare. Vi fastnade tyvärr på rött i en korsning efter någon kilomenter vilket ju är mindre kul på ett lopp.

Sedan flöt det på bra och vi hade vårt första stopp efter drygt 40 km. Det blev ett pissstopp på cirka 2 minuter. Efter det trampade vi vidare och köra på tills vi kom till depån efter 116 km. Här var det tänkt att vi skulle stanna i 5 minuter. Väldigt trevlig personal på depån!

Under stoppet så kom han som körde motorcykeln fram och frågade om vi ville att han skulle göra något annorlunda men alla var väldigt nöjd med hans insatts så här långt. Han hade gjort ett föredömligt arbete med att varna andra trafikander att vi kom och i alla rondeller och korsningar stod han och skapade fri väg för oss. Ett verkligen uppskattat inslag som höjer säkerheten under loppet.

Fram tills nu hade det mesta rullat på väldigt bra utan incidenter men det skulle vända. Efter 138 km hör vi hur det brakar till bakom oss och kort därefter hör vi hur folk ropar stopp stopp stopp. Vi förstår snabbat att någon har vurpat. Det visade sig att tre personer har ramlat, en från oss och två från svansen. Resultatet från den kraschen var att en cykel gick sönder (växelörat) och ett nyckelben. Så två personer fick avbryta loppet där. En kunde fortsätta cykla. Den som bröt nyckelbenet var från vår grupp. Killen från vår grupp hade även slagit i huvudet så för att inte han skulle vänta ensam bad jag killen på motorcykel att stanna och invänta upphämtning av de två som inte kunde fortsätta medan vi andra rullade vidare. Vid det här laget hade vi släppt alla tankar på en sub5-tid såklart.

Oturen skulle dock inte vara slut för cirka en kilometer innan mål så gör en i vår grupp en olycklig manöver så att han på något sätt hakar i en annan och den personen kraschar rakt in i ett kravallstaket. Stopp igen alltså. Denna gång kunde i alla fall killen som vurpade fortsätta med oss i mål men han skrapade upp knät och slog i handen om jag minns rätt. Även cykeln fick sig några skador.

Upp igen och nu var det bara att ta sig i mål. Sista backen och Skoda hill climb. Jag tryckte på och gav det jag hade för dagen. Gick i mål på 5:14:40 vilket får anses vara bra med två krascher. Ett delmål avklarat, nu blickar vi framåt mot VR och de sista träningarna.

 

Publicerat i Skandisloppet, Tävlingsrapport | Lämna en kommentar

Vädjan till alla bilister – snälla kör inte på mig när jag cyklar!

Nu när värmen börjar komma så letar sig fler och fler cyklister sig ut på vägarna. En del är som jag och tränar inför Vätternrundan. I många fall gör man det i grupp. Något som är helt lagligt att göra på vägen till mångas förtret.

Vill nu vädja till alla bilister att tänka sig för vid en omkörning av en cykelgrupp. Håll ut till vänster, helst att du går ut helt i andra körbanan, och sväng sedan inte in tvärt framför oss. Undvik också att under omkörning rengöra vindrutan som är vanligt förekommande. Får ni möte under omkörning av cykelgrupp, bromsa och lägg er bakom oss igen. Sväng inte höger rakt in i oss.

Det dyker upp skräckhistorier hela tiden då bilister skadar cyklister. I lördags var det väldigt nära att jag råkade ut för en allvarlig olycka men hade änglavakt.

Jag cyklade med min SUB9-grupp (betyder cykelgrupp som ska klara Vätternrundan på under 9 timmar) på en träningsrunda söder om Stockholm. Vi hade kört ungefär 110 km när jag hör någon som hänger sig på tutan. Strax efter kommer en taxi som gör en mycket bra omkörning på raksträckan vi befann oss på. Klar och fin sikt och inga mötande bilar. Efter honom kom en bilist som uppenbarligen störde sig väldigt mycket på oss. Jag låg som andra cyklist i vänsterled och ser i ögonvrån att det dyker upp något väldigt nära mig. Och då menar jag endast centimetrar ifrån mig. Bilen stryker sedan precis förbi min hand och missar mig med någon centimeter. Samma sak för min kompis framför. Vid tillfället höll vi cirka 35 km/h och jag uppskattar att bilen i alla fall höll 50km/h troligtvis ännu snabbare än så eftersom han körde om.

Vi hann ta registreringsnummer på bilen och efter en stund kommer vi till ett litet centrum i Vårsta där vi ser bilen stå parkerad. Vi pratar med killen som körde och det tog inte många sekunder innan vi förstod att han uppenbarligen inte hade någon riskmedvetenhet eller reflekterat över vad som kunde hänt om han träffat mig eller min kompis med bilen. Själv blir jag livrädd av tanken på vad som kunde hänt om han träffat mig med bilen. Stor risk att jag inte kunnat skriva detta inlägg.

Killen i bilen sa något i stil med “…jag blir rädd för er när ni cyklar på vägen, ni kan ju döda mig…”. Han syftade på att han känner sig tvungen att göra farliga omkörningar för att komma förbi. Jag kan garantera er att vi gör allt för att underlätta för bilister att köra förbi. Så fort en bil kommer upp bakom meddelas det från cyklisterna längst bak genom att ropa “bil bakom” vilket ofta brukar följas av ett “tajta ihop och släpp förbi”. Känner vi att det är smalt så går vi över till att ligga på ett led. Vårt vanligaste sätt att cykla är att ligga på två led, alltså två i bredd. Många har synpunkter på detta men det är faktiskt i många fall bättre eftersom klungan blir betydligt kortare och lättare att köra om. När det är väldigt smalt och vi bedömer att vi kan vara i vägen för bilister och att det är svårt att köra om använder vi oss av ett led och då även dela upp gruppen i mindre grupper som håller ett avstånd till varandra för att hjälpa bilar att köra om lättare.

Cykling är en fantastisk sport som fler borde prova. Cykla i grupp är väldigt kul men inte helt ofarligt. Det finns många sätt att ramla på. Man kan köra ner i ett av alla hål som finns på vägarna. Det kan ligga skräp på vägen. Någon cyklist kan göra en oväntad manöver i klungan osv osv. Synd att man även måste hålla utkik efter bilar som tar sikte på oss.

Med detta i tanke ber jag er tänka till en extra gång när ni gör en omkörning av en cykelgrupp. Det är inte jobbigare att köra om en cykelgrupp än en epatraktor (den har hastighetsbegränsning på 30 km/h och vi ska snitta 35 km/h runt Vätternrundan vilket betyder att vi cyklar snabbare än så vid gynnsam vind och väg), eller en traktor. Kan inte tänka mig att en bilist skulle uppvisa samma beteende mot någon av dessa trafikanter men av någon anledning blir vissa väldigt upprörda och irriterade på oss cyklister som cyklar i grupp.

Slutligen, vill jag säga att cyklister såklart inte är ofelbara och det såklart finns cyklister som gör fel i trafiken också. Detta ger dock ingen rätt att använda sitt fordon som hjälpmedel för att läxa upp eller för att ta ut sina aggressioner över att tvingas vänta in ett bra läge för att köra om. Det kan få livslånga konsekvenser! De flesta i min cykelgrupp har barn och familj som vi såklart vill komma tillbaka hem till efter avslutat träningspass.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Tävlingsrapport – Stockholm Tunnel Run 2017 – Citybanan

Årets andra löppass blev en tävling vilket såklart är långt från optimalt. Valde ändå att köra eftersom Stockholm Tunnel Run 2017 – Citybanan endast går en gång och är en rolig upplevelse.

Första passet löpning sedan Hässelbyloppet 2016 var alltså torsdagen två dagar före loppet och efter torsdagen hade jag en träningsvärk som inte var av denna värld så på startlinjen var benen långt ifrån utvilade. Nu gör ju det inte så jättemycket för detta lopp är ju inget jag tränat specifikt för eller egentligen bryr mig om.

Stockholm Tunnel Run 2017 - Citybanan - Startgruppen

Jag hade fått en startplats i första startgruppen som startade klockan 9. Kvällen innan upptäckte jag att man inte kunde skicka en väska från starten till mål och man var heller inte tillåten att springa med väska som var min första tanke när jag såg detta. Lösningen blev att jag innan start fick åka en omväg för att först åka till målet och lämna min väska för att sedan åka tillbaka till starten. Inte optimalt med det funkade ganska bra ändå.

Stockholm Tunnel Run 2017 - Citybanan - StartgateJag var som vanligt tidig vid starten så jag stod väldigt långt fram. Hamnade ändå efter några långsamma löpare så direkt efter start så satsade jag på att springa om så många som möjligt. Hade hört på förhand att det var väldigt trångt i tunneln men i efterhand så var det betydligt bredare och det var helt onödigt att satsa så hårt från början.

Stockholm Tunnel Run 2017 - Citybanan - Starten

Det tog ganska lång tid innan man kom ner i tunnel. Har inte kollat exakt men det var nog 2,5 km ovan jord. Man kan ju lätt tro att dessa tunnlar inte är kuperade men detta lopp bjöd på både långa nedförsbackar och i slutet rejäla uppförsbackar.

Utefter banan var det några olika arrangemang. Vid ett ställe var det någon som spela musik och sjöng och på ett annat var det ljusspel. Var några till saker som jag inte minns nu.

Min tanke innan loppet var bara att springa igenom med tanke på min bristande löpträning och träningsvärk i benen men när man väl står vid startlinjen och starten går då kommer jag alltid in i race mode och då är det bara prestationen som räknas.

Jag försökte att hålla en hög och jämn hastighet genom hela loppet. Snittpulsen hamnade på 90%. Från det att jag sprang ner i tunnel efter cirka 10 minuter så var pulsen hela tiden över 90% men en högsta notering på 97% vid målet. Var alltså rejält jobbigt!

Stockholm Tunnel Run 2017 - Citybanan - Målområdet

Efter loppet bröt en förkylning ut som höll mig borta från träningen i nästan två veckor. Min längsta frånvaro från träning på väldigt länge.

Jag sprang loppet med min GoPro så när jag fått lite mer tid ska jag publicera filmen på Youtube. Uppdaterar här också när det är klart.

Nu ska jag försöka hålla igång löpningen lite i alla fall, fast fokus helt klart ligger på Vätternrundan. Ska försöka få in ett löppass på lunchen per vecka fram till den riktiga löpträningen tar fart efter Vätternrundan.

Publicerat i Stockholm Tunnel Run, Tävlingsrapport | Etiketter | Lämna en kommentar

Tävlingsrapport – Vasaloppet Öppet Spår 2017

Inför årets Öppet Spår hade jag tagit hjälp av Aktivitus för tester och träningsupplägg med förhoppning om att äntligen kunna gå under 6 timmar och 30 minuter. Träningen gick jättebra och jag hade endast någon dag när jag inte kände mig frisk från 1 januari tills Öppet Spår. Tränade hela tiden efter upplägget jag fått från Aktivitus, kommer inte ihåg att jag hoppade över något pass. Hände några gånger att jag var tvungen att ändra ordningen på pass för att få ihop vardagen. På grund av mitt arbete och familj hade jag endast möjlighet att träna på snö på helgerna så all övrig träning blev i källaren på min SkiErg. Jag hade även en del pass på min Monark LT2 för att i alla fall ha någon grund att stå på när träningen inför Vätternrundan skulle dra igång.

Ett av testerna jag gjorde på Aktivitus var ett tröskeltest på SkiErg. Där ser man tydligt att jag drog på mig väldigt mycket mjölksyra redan vid låg intensitet men min upplevda belastning är låg. Målet med träningsupplägget var att städa upp min laktatkurva så jag fick bättre åkekonomi.

Laktattest före Vasaloppet 2017

Efter Öppet Spår gjorde jag ytterligare ett laktattest på SkiErg för att kunna utvärdera träningen och här ser man en väldigt stor skillnad mot första testet. Till exempel så hade jag sänkt min puls från 157 slag/min efter 3 min på 120 watt till 140 slag/min. Laktatvärdet hade gått ner från 6.6 mmol/l till 3.34 mml/l på 120 watt. På första testet så hade jag så höga laktatvärden så de två sista inte ens syns i diagrammet. På sista testet hade jag 9.1 mmol/l efter 3 min på 220 watt medan jag hade motsvarande vid 180 watt på första testet. Riktigt kul att se sina träningsresultat så här tydligt!

Laktattest efter Vasaloppet 2017

Hur gick det i loppet då? Jo här kommer några rader om det.

Vi åkte upp på fredag morgon och direkt när vi kom upp till Sälen så letade vi upp VasaSvahn där mina skidor skulle vallas. Tidigare år har jag vallat på den officiella vallaservicen men de har bara någon enstaka gång lyckats så nu var det dags att testa något nytt.

VasaSvahn

Sedan åkte vi upp och installerade oss där vi skulle bo (samma ställe som alla tidigare år). Middag var bokat på Rådhuset, jättebra som vanligt. Efter middagen var det raka vägen tillbaka dit vi skulle bo.

Middag på Rådhuset

På lördagen så var vi en tur vid mässan, som vanligt tyckte jag den var rätt medioker. Finns egentligen inget som tilltalar mig fast känner ändå ett behov av att gå igenom hela och kolla varje gång. Denna gång hittade jag dock en sak som ska bli kul att testa nästa säsong. Hittade tejp med flour. Körde faktiskt med tejp en del pass denna säsong och gillar det. Jag använde det dels som fallback när mina vallakunskaper var bristande och skidorna var bakhala, då gick jag tillbaka till bilen och bytte till tejpskidorna. Vissa pass valde jag dem direkt för jag hade inte hunnit valla. Nästa år kommer jag nog köra ännu mer på tejp, dock inte på Vasaloppet eller andra skidtävlingar då jag upplever att glidet blir påverkat för mycket.

Till middag blev det hemlagad spagetti och köttfärsås. På eftermiddag och kvällen spenderades det också tid på att packa kläder med mera som skulle skickas till målet samt det som Jenny skulle ha med sig till mig på stationerna. Vid 22-tiden åkte jag tillbaka till VasaSvahn och hämtade mina skidor. Skönt att få dem på kvällen innan istället för att behöva hämta ut dem på morgonen.

Skidutlämning VasaSvahn

Jag gick upp 03.00 på lördagsmorgon. Gjorde mig i ordning och åt frukost. Vi anlände vid starten runt 04:30 och jag kunde ta plats långt fram. Skulle gissa på att det var ungefär 100-200 åkare som startade framför mig.

Kom iväg bra i starten och låg på bra och kontrollerat i hela första backen. Framme vid Smågan passerade jag på plats 65 av 8090 åkare. Jag hade både bra fäste och glid, kände att detta hade potential att bli en bra dag.

Fredrik Malmgren Öppet Spår 2017 Statistik resultatjakt.se

Fredrik Malmgren Öppet Spår 2017 Statistik resultatjakt.se

Det rullade på bra genom Mångsbodarna, Risberg och Evertsberg. Någonstans här började jag dock få problem med ögonen. Jag hade på mig skidglasögon men hade valt gula glas vilket inte var så smart. I efterhand förstod jag att jag hade råkat ut för snöblindhet. Symtomen var att jag först började se suddigt. Tänk dig att du har glasögon som immar igen. Sedan började jag få svårt att öppna höger öga och varje gång jag riktade blicken åt sidorna kändes det som jag hade ett stort gruskorn i höger öga. Jag kämpade ändå vidare med en syn som blev sämre och sämre för varje kilometer. Ibland kunde jag inte se spåret vilket var lite läskigt i vissa nedförsbackar.

Under loppet lyckades jag också att ramla två gånger. Ena gången hade jag otroligt tur att jag inte hade sönder staven. Tyvärr kan jag inte skylla vurporna på ögonproblemet utan ren klantighet (tappade fokus pga trötthet antar jag).

Jag fick väldigt bra stöd av min sambo som stod vid Evertsberg, Oxberg och Hökberg. Väldigt skönt att få pepp samt när orken tryter samt någon att beklaga mig för när ögonen värkte.

Fick prognoser under loppet att mitt mål att klara 6 timmar och 30 minuter inte skulle vara några problem. Slog inte av på takten för det såklart utan kämpade på hela vägen in i mål. Kom i mål på 5 timmar och 48 minuter vilket är nästan en timme bättre än mitt tidigare rekord!

Väldigt kul när man får utdelning på all träning man lagt ner under vintern. Klart att föret och vallningen spelar stor roll också. Allt måste stämma för att man ska göra en bra tid på Vasaloppet.

Fredrik Malmgren Öppet Spår 2017

 

Publicerat i En svensk klassiker, Tävlingsrapport, Vasaloppet | Etiketter , | Lämna en kommentar

Andra LSD-passet på SkiErg på lika många dagar

Idag var det dags för veckans andra LSD-pass på SkiErg. Liksom igår var det 75 minuter som var planerade. Idag körde jag några watt mer så pulsen var lite högre än igår.

Igår kollade jag på en film och idag lyssnade jag på en podd. Tiden gick fortare när jag kollade på filmen men min set-up med paddan var inte optimal så jag fick titta lite snett. Om jag ska titta på film på fler pass så måste jag hitta en bättre set-up.

LSD 75 min 2016-12-28

LSD 75 min 2016-12-28

Publicerat i LSD på SkiErg, Träningspass | Lämna en kommentar

Idag blev det ett LSD-pass på SkiErg

Jag trodde inte dagens pass skulle bli av för jag har haft ont i huvudet större delen av dagen. Har hällt i mig en massa vatten och BCAA för att se till att vätskebalansen var okej. När båda barnen var i säng kl 20 gick jag ner och började mina 75 minuter i LSD-tempo.

Passet gick helt okej. Avslutade sista minuterna i ett något högre tempo.

LSD 75 min - 2016-12-27

Publicerat i LSD på SkiErg, Träningspass | Lämna en kommentar

Tröskelintervaller på SkiErg, 2 st á 5000 meter

SkiErg

Idag kände jag mig äntligen frisk nog att börja träna enligt programmet jag fått från Aktivitus. Dagens pass blev tröskelintervaller på SkiErg, 2 st á 5000 meter. Målet var att hålla pulsen på 150-170 slag/min samt hålla 150-165 watt.

Jag började med 1000 meter uppvärmning för att sedan direkt övergå i den första intervallen på 5000 meter. Mellan intervallerna skulle jag ha 5 min vila.

Första bilden är intervall 1 och andra bilden är således intervall 2. Man ser tydligt att pulsen som är den röda grafen ökar konstant under samma belastning. Känslan var dock samma under hela intervallen så jag tror det beror på vätskeförlust och värme i rummet. Jag har en fläkt men den hjälpte nog inte tillräckligt.

Under andra intervallen försökte jag hålla nere pulsen så jag inte skulle gå över 170 slag/min så watten blev något lägre. Lite osäker på om det verkligen är rätt att göra så. Tror jag sett något stycke om detta i alla papper jag fått från Aktivitus. Får nog läsa på lite om detta tills nästa pass. Det kan vara så att upplevd belastning (Borg-skalan) och watten ska vara styrande då pulsen kan variera från dag till dag pga alla möjliga faktorer som tex temperaturen i rummet.

 

Tröskelpass 2x5000m - Intervall 1 - 2016-12-26

Tröskelpass 2x5000m - Intervall 2 - 2016-12-26

Känns toppen att vara igång. Nu gäller det bara att hålla sig frisk så jag kan träna på som jag vill. Med det sagt så är det nog dags att sova nu. Imorgon blir det troligtvis ett LSD-pass på 75 minuter.

Publicerat i Träningspass, Tröskelintervaller på SkiErg | Etiketter | Lämna en kommentar