Tävlingsrapport – Vansbrosimningen 2014

Vansbrosimningen

Vansbrosimningen

Årets Vansbrosimningen blev en väldigt annorlunda tillställning eftersom vattnet var några grader kallare än normalt. Jag tror det var redan på onsdagen som tävlingsledningen fattade beslutet att halvera sträckan till 1500 meter.

Vi bodde i vanlig ordning i Grythyttan och åkte sedan upp till Vansbro på morgonen. Hämtade ut mitt startkuvert och sedan gick in till mässan för att köpa våtdräktsstrumpor.

Jag hittade ett par som jag tyckte satt väldigt bra. Gick ner en storlek så de skulle sitta åt lite bättre. Köpte också en simmössa som man ska ha under den man får av Vansbrosimningen så man inte fryser om huvudet.

Jag skulle starta i startgrupp 3 med starttid 10:30 så jag gick direkt till starten så jag kan förbereda mig i lugn och ro.

Väl i startområden hade jag gått om tid så jag gick runt och tittade lite och lyssnade på lite intervjuer med olika idrottsprofiler.

10 minuter innan start gick jag och ställde mig i startkön. Fick en ganska bra plats och efter uppvärmningen kom jag ner ganska fort i vattnet.

Vansbrosimningen målgången 2014

Vansbrosimningen målgången 2014

Det var väldigt smalt i starten och väldigt mycket folk så det var svårt att få plats och hitta en rytm som passade. Jag kämpade på och försökte komma in i en rytm. Efter ett par hundra meter i Vanån precis innan jag skulle svänga höger in i Västerdalälven så tar någon tag i min högra våtdräktsstrumpa så den åker av till hälften. Jag försökte att inte fokusera så mycket på det utan kämpade på. Känner dock att det blir som en bromskloss och jag tappar fart men får heller inte av mig strumpan.

Efter ytterligare en stund kommer nästa och drar mig i andra foten så även den åker av till hälften. Nu hade jag två bromsklossar på fötterna. Funderar ett tag på att simma till bryggan och be en funktionär att dra av mig dem helt men jag tror det skulle ta längre tid än den jag tappar på fartminskningen.

Fast man nu kan se målet när man tittar upp är det väldigt långt kvar. Det är också väldigt många simmare i vattnet och det är näst intill omöjligt att ligga intill bryggan utan att någon simmar på en. Jag brukar medvetet gå ut lite längre för att få friare vatten fast jag vet att det är mer strömt längre ut. Jag är helt enkelt en för dålig simmare för att tampas med andra så jag behöver mer plats.

Statistik Vansbrosimningen 2014 från Resultatjakt.seq

Statistik Vansbrosimningen 2014 från Resultatjakt.se

Sista hundra metrarna försöker jag gå på max. Fast jag ökade frekvensen och starkare bensparkar kändes det som jag stod still i vattnet. Till slut kom jag äntligen till målet och satte handen på plattan. Tiden visade 31:12.6 vilket jag inte alls är nöjd med. Hade absolut velat komma under 30 minuter!

När jag kommit upp på bryggan försökte jag ta av mig våtdräktsstrumporna och det var inte helt lätt. Var tvungen att sätta mig ner och dra med båda händerna så det hade blivit näst intill omöjligt att göra detta ute i vattnet. Nu är svårt att säga hur mycket tid jag tappade på grund strulet med våtdräktsstrumporna men jag intalar mig att det var anledningen till att jag inte kom under 30 minuter. Lärdomen här blir att aldrig köpa ny utrustning till ett lopp om man inte hinner testa dem på träning först. Så här i efterhand hade jag absolut inte behövt dem heller. Dock var den extra simmössan väldigt bra!

Posted in En svensk klassiker, Tävlingsrapport, Vansbrosimningen | Leave a comment

Tävlingsrapport – Vätternrundan 2014

Vätternrundan är höjdpunkten och även avslutet på min cykelsäsong varje år. Direkt efter Vätternrundan kastar jag mig på nya utmaningar i form av Vansbrosimningen samt Lidingöloppet som också ingår i klassikern. Utöver det är jag med i några andra löplopp som jag mest gör för att det är kul.

Detta säsong har jag varit ledare för en SUB10-grupp från Fredrikshof och det har varit utmanande på många sätt. Det är inte lätt att få en grupp på 24 personer att delta samtidigt på träningar så man kan bli synkade. Oftast får man vara glad om hälften kommer till träningen.

I år hade jag och min cykelkompis Adde hyrt ett rum i ett hus nära starten. Det kostade ganska mycket och sedan hade husägaren mage att ta ut extra betalt för att vi skulle få ha cyklarna i hans garage (50kr/cykel/natt) utöver de 2.600 vi redan hade betalat. Riktigt fult tyckte vi men hade inget val. Kunde ju inte ha cyklarna ståendes utan lås utanför hans hus…

Fredrikshof hade två SUB10-grupper som startade 2 minuter i mellan och eftersom båda grupperna hade många sena avhopp så beslutades det att vi skulle slå ihop grupperna. Totalt blev vi då 32 cyklister vilket nu i efterhand var ett par stycken för många.

På fredagskvällen hade vi ett gemensamt möte där vi gick igenom taktiken och var vi tänkte ta de planerade stoppen. Den andra gruppen startade som sagt 2 minuter före min grupp så vi pratade även om hur vi lättast skulle slå ihop grupperna efter vägen. Planen var att de skulle lägga sig sist i sin grupp och cykla löjligt långsamt så ingen ville lägga sig bakom. Vi skulle däremot lägga oss först i vår grupp och dra på.

Jag hade sedan Siljan Runt varit ganska dålig (förkyld och slitna luftrör) och var absolut inte frisk för att prestera på max i detta lopp. Dock är det alltid en balansgång och nu har jag gjort så många lopp de senaste åren så jag känner min kropp ganska väl och vet att det inte kommer bli en behaglig resa och att jag troligen inte kommer göra mig själv rättvisa men jag kommer komma runt. I efterhand så skulle jag absolut inte kört Siljan Runt utan vilat och haft en bättre form till Vätternrundan. Lätt att vara efterklok! Dock så är jag i samma situation nästa år så vet jag vad som måste göras.

Starten

Sagt och gjort så startade vi först i vår grupp. På filmen nedan ser man vår start samt intervjun med Knut som var den andra ledaren i min grupp. Vi körde ut ur Motala som vanligt med eskort av en motorcykel. Efter att den släppt oss drog vi på och kunde inom kort ansluta till den andra gruppen som inte hade någon svans. Vi kunde då lägga oss direkt bakom dem. Planen funkade bra så första delmålet var avklarat!

Medvind till Jönköping och sedan motvind

Ner till Jönköping hade vi medvind så oftast gick det fortare än planerad hastighet vilket också är ett måste eftersom vi skulle få en rätt rejäl motvind på tillbakavägen. Vi var 4 ledare (två från varje grupp) och tanken var att vi skulle turas om att vara grindvakter. Nackdelen med att vara 32 personer som aldrig tränat tillsammans som full grupp är att det kan bli ganska ryckigt i växlingarna samt när folk äter och dricker precis framför grindvakterna. Jag kände av detta mer än i vanliga fall eftersom jag inte var helt frisk. Såg att min puls låg långt över det normala. Långa stunder var jag en bit över mjölksyratröskeln vilket säger sig själv inte håller i längde när man ska cykla 30 mil.

Efter nästan två timmar beslutar jag mig då för att lämna grindvakten och börja cirkulera med de andra i gruppen. Kanske låter konstigt men för mig blev det en lättare resa eftersom det var mycket jämnare längre upp i klungan.

Efter Jönköping var det som förväntat en väldigt start motvind men vi kämpade på längst västra sidan.

Fredrik Malmgren Vätternrundan 2014

Fredrik Malmgren Vätternrundan 2014

Bilolycka

När det var cirka 4,5 mil kvar till mål så ser vi att det är en lång bilkö och sedan ser vi också att till höger om bilarna är det väldigt många cyklister som rörde sig med väldigt låg hastighet. När vi kom närmare inser vi att alla går!
Vi hade redan ett väldigt pressat tidsschema eftersom motvinden varit väldigt stark så hela vår marginal var borta. Nu började oron sprida sig att vi inte skulle hinna under 10 timmar. Många i gruppen som kört flera gånger men aldrig klarat 10 timmar hade också sagt att om de klarar tidsmålet ska de aldrig mer köra Vätternrundan.

Statistik Vätternrundan 2014 från Resultatjakt.se

Statistik Vätternrundan 2014 från Resultatjakt.se

När vi hade passerat olyckan bestämdes att vi från och med nu inte kommer att invänta om någon släpper lucka eller inte orkar hålla tempot. Allt för att så många som möjligt ska klara tidsmålet.

Jag ligger sist som grindvakt och fokuserar på att inte släppa hjulet på Adde som ligger framför mig. När jag sedan tittar upp så ser jag att huvuddelen av gruppen är 200 meter bort! Det som hade hänt var att cyklisterna som låg några par framför Adde hade släppt en lucka och inte meddelat bakåt så vi hade fått chansen att täppa till den.

Adde som troligtvis var starkast i gruppen var sugen på att försöka sticka iväg och köra i kapp huvudklungan vilket jag såklart tyckte han skulle göra (inte förvånande så berättade han i mål att han klarade det). Jag hade inte den fartökningen i kroppen men kände ändå att jag kunde hålla en jämn och hög hastighet. Jag hade också bra koll på tiden och snitthastigheten så jag såg att det fanns lite marginal, inte mycket men det skulle troligtvis räcka.

Vi var nu 4 personer kvar från min klunga och vi körde nu på ett led. Vi hade en del otur och fastnade bakom en lastbil som inte kunde köra om andra cyklister och vi vågade inte köra om honom heller eftersom det kom mötande bilar hela tiden. Blev till att lugnt lägga sig bakom.

När vi kom till Medevi var jag rätt säker på att även vi skulle klara tidsmålet. Vi låg fortfarande på ett led och jag hade rekryterat två andra som jag pratat med vid olyckan så de hjälpte nu också till med att hålla uppe farten.

Målet

Fast jag redan vid Medevi kände mig ganska säker på att vi skulle hinna kändes det väldigt skönt när vi åkte över mållinjen i Motala. Vi kom in på 09.54 och huvudklungan på 9.50.
Jag kollade sedan upp tiderna och det visade sig att min lilla grupp hade hållit samma hastighet från Medevi som huvudklungan vilket är väldigt bra gjort.

På filmen ser man mig samtalande med en annan ur gruppen när vi gått i mål. Jag är den högra i Fredrikshofskläder.

Posted in En svensk klassiker, SUB 10, Tävlingsrapport, Vätternrundan | Leave a comment

Tävlingsrapport – Siljan Runt 2014

Siljan Runt har jag kört två gånger tidigare. Första gången jag körde var 2012 och då var det värsta ovädret jag någonsin cyklat i. Det stormade, haglade och var väldigt kallt. Tror temperaturen var nere under 10 grader stora delar av loppet. Året efter var det precis tvärtom. Väldigt fint väder och mycket gynnsam vind.

Eftersom min SUB10-grupp inte skulle köra Siljan Runt så gjorde jag som förra året och kollade intresset på Fredrikshofs Facebookgrupp om det var fler som ville köra i SUB-fart. Slutade med att jag hade en lista på 12 personer. En del var faktiskt med redan året innan så det var kul.

Starten

Jag verkligen avskyr att stressa innan starten på lopp så jag hade sammankallat gruppen  redan 06.15. Första start var kl 07.00 med några snabbgrupper och sedan fick man starta i den ordning man ställde sig i kö. För att minimera antalet omkörningar ville jag att gruppen skulle starta så tidigt som möjligt. Dock visste vi att det ändå blir många omkörningar när vi kommer ifatt de som kör de kortare sträckorna.

Vid samlingen kom ett antal till cyklister och frågade om de kunde ansluta så vi blev totalt 16 personer vid start vilket är ganska lagom.

Starten gick bra och vi kom iväg fint. Fast de flesta av oss inte cyklat tillsammans tidigare fick vi igång en väldigt bra rotation och det gick snabbt och mjukt. Fördelen med att cykla med Fredrikshof när man sätter ihop spontana klungor för ett lopp som detta är att man i alla fall kan lita på att alla har en hög lägsta nivå när det gäller klungkörning och allt vad det innebär så man behöver inte vara så rädd att någon gör något galet i klungan. Såklart gick jag igenom tecken och andra viktiga saker med gruppen innan men inget som de inte hört förut på Fredrikshofs träningar där man alltid börjar med en säkerhetsgenomgång.

Svansen

Något som oftas kommer som ett brev på posten när man är en klunga som har ett jämnt och bra tempo är en lång svans med cyklister som inte tillhör något klunga utan kör ensamma. Vi hade kört i cirka 6,5 mil då vi bestämde oss för att stanna och lätta på trycket. Inte helt lätt att stanna säkert när man har 300 cyklister som ligger efter. Det gäller att man ger tecken väldigt tidigt så de bakom hinner väja när vår klunga stannar.

Ibland händer det faktiskt att folk stannar när våra klungor stannar för att de inte vill släppa en jämn grupp. Det var precis vad som hände nu. Även när vi gick in i depå stannade folk och väntade in oss så de kunde fortsätta med oss hela vägen runt.

Grindvakt

Jag var grindvakt i princip hela loppet. Att vara grindvakt är oftast inte så bra som många tror. Det blir lätt ryckigt i växlingarna och när folk dricker och äter framför. När någon blir trött kan man lägga dem bakom grindvakten. Risken är att den personen kroknar och inte säger till så den tappas vilket var nära att hända två gånger. Vi fick dock bra hjälp att cyklisterna som låg precis bakom oss som uppmärksammade mig direkt när vår cyklist släppte. Jag fick då gå ut till vänster och låta svansen passera tills jag fick kontakt med min gruppmedlem och sedan se till att han låg på rulle och sedan dra tillbaka honom till gruppen. Detta fick jag göra två gånger. Tredje gången det hände gick jag ner men då ville han att vi fortsatte utan honom.  Detta tar såklart enormt mycket på krafterna vilket jag kände av i slutet på loppet.

Målgång

Resten av loppet gick enligt plan. Jag hade bra koll på klockan och såg på vår snitthastighet att vi skulle klara vårt uppsatta mål på under fem timmar. Vår tid blev 04:56.

På målrakan såg vi såklart till att gå i mål som en snygg grupp (man brukar inte spurta i våra grupper). Efter målgång blev det gruppfoto och då kom ett par cyklister som varit med oss i svansen hela vägen runt och tackade för att vi tagit dem runt säkert och snabbt. En som hade kört Siljan Runt många gånger sa att detta var den bästa klunga han legat efter någonsin vilket såklart kändes väldigt bra för mig som ledare för gruppen.

Siljan Runt är ett väldigt fint lopp och jag kommer troligen att köra detta lopp kommande år också.

Posted in Siljan Runt, SUB 10, Tävlingsrapport | 1 Comment

Tävlingsrapport – Skandisloppet 2014

Skandisloppet var ett av de lopp som jag planerade att köra innan Vätternrundan som var det stora målet med cykelsäsongen. Skandisloppet var också det ända lopp som hela min SUB10-grupp skulle köra tillsammans.

Jag och min kompis Adde åkte till Uppsala tillsammans. Tyvärr var vi lite tidsoptimister så när vi kom fram hade vi ganska bråttom att hämta nummerlappar och chipp samt fixa cyklarna.

Till råga på allt gick blixtlåset sönder på mina nya skoskydd precis innan vi skulle gå till starten. Vädret var bra så jag tänkte att det inte skulle göra så mycket om jag körde utan.

Starten

Vi hade starttid 08.04 och tror det endast var två grupper framför oss varav den ena var Swedbank SUB8.5. Ut ur Uppsala hade vi eskort av en motorcykel. I vanliga fall brukar de hålla en relativ låg hastighet men här körde de på riktigt snabbt vilket var väldigt förvånande. Hade önskat mig en lite lugnare öppning så man kommer igång lättare.

Kraschen

Efter cirka 3 mil gick tyvärr en i gruppen i backen. Oklart om han gick mot hjulet på cyklisten framför eller om han försökte väja och därav ramlade. Turligt nog så skedde detta på en fin raksträcka med en vägren som var mjuk så både han och cykeln klarade sig relativt bra. Det var först efteråt han upptäckte ett djupt jack på benet som behövdes sys.

Materialstrul

Problemen fortsatte egentligen under hela loppet. Det var en del som hade problem med växlar och en tappade till och med ena vevarmen. Det hände i en uppförsbacke och jag låg sist i klungan bredvid han som råkade ut för detta. Först märkte vi inte att vevarmen var loss så vi rullade upp för backen och väntade där. När han sedan inte kom rullade jag tillbaka och då såg jag vad som hänt. Han ville då att vi fortsatte utan honom så han kunde fixa problemet i lugnt och ro.

Regnet

Efter ungefär halva loppet så kom regnet fast alla rapporter hade lovat regnfritt. Skorna blev snabbt blöta och fötterna väldigt kalla. Efter en stund hade jag knappt någon känsel i vänsterfoten. För att få igång blodcirkulationen så vickade jag allt vad jag kunde på tårna vilket hjälpte till viss del. Önskade verkligen att jag hade haft min skoskydd på mig nu…

Målet

Sista biten på loppet tyckte jag var lite speciellt. Man kör igenom Uppsala och målrakan är en ganska brant uppförsbacke på ca 100 meter. Hade man inte rätt växel från början kunde man få problem att komma upp. Här stod ganska mycket folk och jag gissar på att de flesta ville nog se trötta cyklister kämpa sig uppför backen med sina sista krafter.

Vi hade som mål att klara loppet på runt 5:15 Men på grund av allt strul och regn gick vi i mål på 5:55. Bättre att saker strular här än på Vätternrundan.

När jag ser tillbaka på Skandisloppet var det som helhet ett väldigt fint lopp och ett helt okej arrangemang. Helt klart ett lopp jag kan tänka mig köra igen nästa år. En annan fördel för mig är att Uppsala ligger nära Stockholm så man slipper ordna med boende och vara borta flera dagar som blir fallet med Siljan Runt och Vätternrundan.

Posted in Skandisloppet, SUB 10, Tävlingsrapport | Leave a comment

Äntligen köpt ett par Swenor Fiberglass rullskidor!

Då har jag äntligen slagit till och köpt ett par rullskidor. Det blev ett par Swenor Fiberglass, precis likadana som jag hade lånat hem över helgen. Ska verkligen bli kul att varva löpningen i sommar med att åka rullskidor. Förhoppningsvis kommer det också ha en positiv effekt på längdskidsäsongen då jag kommer igång betydligt tidigare än föregående år då snön kom sent.

Swenor Fiberglass

Swenor Fiberglass

Swenor Fiberglass

Swenor Fiberglass

Posted in Allmänt, Rullskidor, Utrustning | Tagged | Leave a comment

Film inifrån en klunga kilometerna innan mål

Här är ett klipp från de sista kilometerna från Tour de Suisse som ger en helt annan bild från klungan än den man brukar se på TV.

Posted in Inspiration | Leave a comment

Rullskidor för första gången!

Jag har i flera år nu funderat på att börja med rullskidor för att bygga en bättre grund till längdskidsäsongen. I torsdags åkte jag äntligen till Skidsport i Bromma och lånade ett par för att se om detta är något för mig. Rullskidorna jag lånade var ett par Swenor Fiberglass med 2:or till hjul. Stavar har jag redan sedan förra året då jag köpte ett par Oneway som jag då hade tänkt springa med men det blev aldrig av att jag kapade dem några centimeter vilket var ju tur nu.

Swenor Fiberglass rullskidor

Swenor Fiberglass rullskidor

Igår åkte jag alltså mitt första längdpass på rullskidor (har faktiskt testat en gång förra året i 10 min…). Totalt blev det 10 km och det gav verkligen mersmak. I morse gick jag ut igen och förbättrade tiden med cirka 4 minuter. Känner att stabiliteten blir bättre för varje kilometer. På måndag är det jag som åker och lämnar tillbaka låneskidorna och köper ett par egna!

Premiärturen på rullskidor

Premiärturen på rullskidor

Andra passet på rullskidor

Andra passet på rullskidor

Posted in Rullskidor, Träning, Utrustning | Tagged , | Leave a comment

Anmäld till Skandisloppet 2014

Skandisloppet - UNT Bike Weekend

Skandisloppet – UNT Bike Weekend

I helgen är det Skandisloppet och har jag tillfrisknat så kommer jag att köra tillsammans med den SUB 10-grupp jag leder från Fredrikshof.

Har aldrig kört loppet förut så det ska bli kul att testa ett nytt lopp. Min grupp är anmälda till den långa distansen som är 167 km.

Posted in Skandisloppet | Leave a comment

Anmäld till Vasaloppet Öppet Spår 2015

Vasaloppet Öppet Spår

Vasaloppet Öppet Spår

Då var man återigen anmäld till Vasaloppet Öppet Spår Söndag! Hur det gick i årets lopp kan du läsa i min tävlingsrapport.

Inför Öppet Spår 2014 var planen att köra fler teknikpass med en tränare men eftersom det var dåligt med snö blev det faktiskt inte ett enda pass. Däremot blev det många pass på SkiErg samt så började jag även styrketräna mer och framför allt mer fokuserat då jag äntligen tagit hjälp av en PT.

Till Vasaloppet Öppet Spår 2015 hoppas jag på mer snö i Stockholm så jag kan ta några teknikpass men även att motivationen för styrketräningen håller i sig. Fler pass på SkiErg blir det absolut, en klar favorit!

Målet för 2015 blir att åka under 6 timmar och 30 minuter!

Posted in Vasaloppet | Leave a comment

Tävlingsrapport – Vasaloppet Öppet Spår 2014

Efter Engelbrektsloppet åkte jag inte en meter skidor, fanns nog inget spår som var åkbart i Stockholm vad jag vet. Hade också lite ont i vänster armbåge samt höger axel som jag behandlade hos min naprapat. Vi körde elbehandling på armbågen och massage på axeln. Sedan körde jag lite övningar för rotatorkuffen.
Denna behandling gjorde i alla fall att smärtan försvann lagom till vi skulle åka till Sälen.

Ankomst till Sälen och förberedelser

Jag och min sambo åkte från Stockholm innan lunch på fredagen. Väl uppe i Sälen checkade vi in där vi skulle bo. Vi har bott på samma ställe alla fem åren jag åkt Vasaloppet. Bra ställe nära både Lindvallen och starten i Berga by. Efter vi checkade in så åkte vi till vårt stammisställe där vi alltid äter, Rådhuset. Sedan var det bara att åka tillbaka och vila på rummet.
På lördagen kollade vi på tremilen och åt sedan lunch på Rådhuset igen. Efter lunch åkte vi till mässan och hämtade nummerlapp och chippet. Jag hade beställt vallning så jag slapp stå i kö för inlämning av skidor. När allt detta var gjort så gick vi in på mässan och gick runt där ett tag och tittade på en massa olika saker och pratade med leverantörer om hur de trodde föret skulle bli under loppet och om de hade några tips. Fick egentligen inte något svar som jag var nöjd med så jag bestämde mig att om jag behövde justera fästet under loppet skulle jag lämna in i någon depå och inte fixa själv som förra året. Blev sedan en tur till affären och handlade middag. På kvällen packade jag iordning allt jag skulle ha på mig samt det som jag behövde före och efter loppet.

Innan start

Jag gillar inte att stressa innan starten på lopp så jag gick upp vid klockan 03.00 på söndagsmorgonen. Frukost har jag svårt att äta så tidigt och innan loppet brukar det gå ännu sämre, troligtvis på grund av lite nervositet.
Klockan 04.45 var vi vid starten i Bergaby. Skidutlämningen öppnar 05.00 så jag gjorde som alltid och la ut stavarna i startfållan. Uppskattningsvis var det 150 personer som lagt ut sina saker i spåret innan mig.

Gick sedan tillbaka till skidutlämningen där min sambo redan hämtat ut skidorna. Tar skidorna och får lite lyckönskningar sedan går jag tillbaka till startfållan. På den korta tid jag varit borta har det fyllts på med massor av folk men som tur är har jag lite rutin så jag hade lagt stavarna så det var lätt att hitta dem. Lägger nu ut mina skidor också.

Nu var klockan cirka 05.30 och det var 1 timme och 30 minuter kvar till start. Min sambo hade åkt tillbaka till rummet för att vila lite innan hon skulle vara langare vid stationerna. Alltid skönt att ha någon som peppar när man är trött. Också skönt att veta att jag har nya stavar väntandes ifall mina skulle gå sönder som under Öppet Spår 2012.

Från nu och fram till starten händer det som alltid sker. Folk som tycker de är värda att starta först fast de kommer sent till startern, så de börjar tränga sig. Denna gång reagerade jag lite extra när jag ser att det är ett gäng åkare sponsrade med HM-kläder som tränger sig. En kille kom fram och frågade om han fick lägga sina skidor framför mina eftersom han tyckte det fanns plats. Visst finns det plats svarade jag men du får ställa dig sist och köa som alla andra. Fick bara en sur min från honom och sedan gick han iväg och letade en annan plats ännu längre fram. Många såg dessa åkare som trängde sig förbi tusentals personer som stod i kö under lång tid. Många arga miner. Bra PR för HM…

Under tiden jag stod och väntade på att klockan skulle börja närma sig 07.00 så kom en åkare från Ulricehamns IF och pratade lite med mig. Mycket trevlig herre som visade sig vara pappa till Emil Ekman som kom trea på Engelbrektsloppet 2014 som Erik Wickström vann.

Starten

Nu var klockan äntligen 07.00 och startskottet går. Kön börjar röra sig framåt. Jag brukar få en helt okej start i Öppet Spår vilket jag också fick denna gång. Kom bra in i backen men märkte direkt att fästet inte var bra samt att diagonala tekniken inte satt eftersom jag mest tränat stakning på plan mark på grund av snöbristen. Kämpade mig upp för backen men tappade ganska många platser. Väl uppe kom jag igång och fick igång ett väldigt bra flyt i stakningen. Stakning är den växeln som jag kan absolut bäst och är klart mitt starkaste kort.

Omvallning i Risberg och Oxberg

Förutom fästet i backarna flyter det på väldigt bra till Risberg. Här bestämmer jag mig för att valla om. Ligger så pass långt fram i fältet att det inte är någon kö så vallning tar inte så många minuter.

Efter omvallningen känner jag att det blev lite bättre men skulle behöva lite mer fäste ändå för att kunna diagonala riktigt bra. I Evertsberg står min sambo Jenny och ger mig lite pepp. Kämpar vidare till Oxberg där jag återigen lämnar in skidorna för omvallning. Även denna gång blir inte fästet så bra som jag behöver. Troligtvis är det inget fel på vallningen utan det är min teknik som inte sitter som den ska. Har som sagt inte kunnat träna så mycket backe som jag behöver. Det positiva är att stakningen går väldigt bra eftersom det är i princip det ända jag tränat hela vintern, både på stakmaskin och på Bro Bålsta konstsnöspår.

Magen krånglar efter Oxberg

Statistik Öppet Spår 2014 från Resultatjakt.se

Statistik Öppet Spår 2014 från Resultatjakt.se

Kort efter Oxberg känner jag att magen börjar strejka. När det var cirka 6 km kvar till Hökberg var jag så toanödig så jag kunde inte staka längre för då tryckte det för mycket på magen så jag var tvungen att diagonal för att inte reta magen så mycket. Tappade mycket tid och även energi.

I Hökberg åkte jag snabbt igenom depån, kasta av mig skidorna och tog mig snabbast möjligt till närmaste toa. Som tur är visste jag sedan tidigare år hur det ser ut i depån och var toan finns. Här tappar jag massor av tid och känner att förra årets rekordtid glider mig ur händerna. Träffar Jenny igen och får mer pepp.

Drar vidare mot Eldris. Mentalt försöker jag hitta ett nytt tidsmål nu när min rekordtid är utom räckhåll. Tar några minuter sedan har jag ställt om siktet på att i alla fall gå i mål under sju timmar.

Mot mål

Resten av sträckan förbi Eldris och in mot målet i Mora är en kamp mot klockan. Det är inte förrän sista vänstersvängen in mot upploppet som jag känner att jag kommer att klara det. Riktigt skönt när jag går i mål. Besviken såklart på att jag inte slog rekordtiden men glad över att jag kunde ladda om mentalt och klara nya tidsmålet. Och med tanke på föret och träningsmöjligheterna samt att magen strejkade gjorde jag faktiskt ett riktigt bra lopp. Nästa år siktar jag på under 6.30!

Posted in En svensk klassiker, Tävlingsrapport, Vasaloppet | 1 Comment