Om du vill testa hur olika depåstrategier påverkar din sluttid eller bara vill få ut ett bra körschema så ska du absolut titta på den excelfil som Raymond Bergmark gjort.
Idealtider Vätternrundan
Missa inte heller packlistan som jag tipsade om igår, även den gjord av Raymond Bergmark.
Inför ett cykellopp och speciellt ett långt sådant som Vätternrundan är det en hel del man ska tänka på och packa ner innan man beger sig till Motala.
Raymond Bergmark från Fredrikshof cykelklubb har sammanställt en packlista som du hittar på Cykla.se.
Läs igenom den och komplettera om du har andra saker som du vill ha med!
Förra helgen cyklade jag Siljan Runt 160 km med sex andra från min SUB 10 som jag ska cykla Vätternrundan med. En klunga på sex personer är inge vidare så vi slog oss ihop med andra SUB 10-grupper från Fredrikshof. Till start var vi runt 20 personer varav jag alltså cyklat med 6 personer tidigare. Vädret var riktigt bra, nästan lite för varmt samt väldigt svag vind.
När man ska cykla i en klunga med cyklister man inte cyklat med förut uppstår det en viss osäkerhet för man vet inte exakt hur övriga deltagare är att cykla med och vilken erfarenhet de har. Man ligger väldigt tätt och då vill man inte att någon gör något oväntat som kan fälla hela klungan. Till min glädje måste jag säga att det inte var något problem alls. Jag tror det beror på att Fredrikshof har ett väldigt starkt säkerhetstänk på sina träningar så alla är väl införstådda med vad man ska göra och inte göra när man cyklar i klunga.
Det hela blev en riktigt bra dag, en av de bästa jag haft på en cykel. Men vi spolar tillbaka bandet och tar det från början…
Jag och två kompisar lämnade Stockholm relativt tidigt på dagen för att ha gott om tid att checka in där vi skulle bo och hämta nummerlapp samt handla middag och frukost. Förra året hämtade vi nummerlappar direkt innan start men det blev väldigt stressigt så denna gång ville vi ha allt klart dagen innan.
Eftersom min SUB 10-grupp utgjorde den största grupperingen i klungan var det vi som fick organisera mötesplats och band till hjälmarna samt lägga upp taktiken. Jag blev den som fick samordna det hela.
Vi hade ingen speciell taktik mer än att vi ville hålla rullsnitt på 32 km/h som är det tempo som vi har tänkt köra på Vätternrundan. Vi planerade även för ett 5-minuters depåstopp i Leksand för att fylla på vatten mm. Det fanns även tid för en en kisspaus om vi skulle behöva. Det bestämdes även att vi skulle stanna på eventuella punkteringar.
Mer än så går knappast att planera i förväg eftersom det alltid händer oväntade saker som påverkar planen som då ändå måste justeras efterhand loppet pågår. Så också denna gång.
Starten i Siljan Runt går till så att man ställer sig i en lång kö. Det finns dock en reserverad starttid för de riktigt snabba grupperna som startar först men efter det får man alltså starten i den ordning man ställer sig i kön.
Detta visste vi såklart om så vi träffades i väldigt god tid på den plats jag hade sett ut tidigare under veckan och skickat ut till alla i gruppen.
Siljan Runt 2013 – Mötesplats
När vi hade räknat in alla gick vi och ställde oss i kön som än så länge var kort. Vi hade ungefär 100 personer innan oss om man inte räknar med snabbgrupperna. I kön delade vi ut banden vi hade i hjälmarna samt gick igenom några detaljer som vi tyckte alla skulle känna till.
Siljan Runt 2013 – Starten
Fotograf: Hans Erik Hansson
När det var vår tur rullade vi snabbt iväg och fick ihop gruppen relativt fort. Ofta när man kör i en grupp som håller en jämn fart bildas det en svans av cyklister som ligger bakom och rullar med. Så blev även fallet denna gång. Detta är inget som stör oss som ligger först så länge de inte blandar sig in i vår klunga. Om det händer brukar man vänligt men bestämt be de personerna att lägga sig efter eller köra om. Detta är såklart inte för att vara otrevlig, utan det är för vår säkerhet eftersom vi inte har någon aning om hur denna person är som cyklist och vilken vana den har att cykla i klunga.
Det flöt på väldigt bra i 30-40 minuter sedan hände en sak som gjorde att det blev lite irriterat i klungan. En annan klunga kom upp och påbörjade en omkörning men gjorde det klassiska misstaget att när de första paren gått om så viker de in direkt framför täten i vår klunga och slår sedan av på farten vilket resulterar i att endast hälften av deras klunga kom om oss och resten fastnade på utsidan av vår klunga. Nu låg vi alltså fyra cyklister i bredd vilket inte är bra. Det blev som sagt lite irriterat och nervöst för ingen hade någon riktig koll på vad som hände, varken i vår eller deras klunga. Det tog säkert 5 minuter innan de tillslut ökade farten så hela klungan kom om. Ska inte säga vilket grupp det var men kan säga att det är en rutinerad klunga som kört tillsammans väldigt mycket. Min SUB 10-grupp har pratat om detta på våra träningar redan innan Siljan Runt och brukar påminna varandra om att köra på en bra bit förbi de man passerar just för att hela gruppen ska hinna förbi.
Siljan Runt 2013 – Fredrikshof SUB 10
Fotograf: Lars-Gunnar Holm
När det väl löste sig trampade vi på och farten var väldigt bra. Nästintill vindstilla eller om det till och med var medvind gjorde att vårt rullsnitt var betydligt högre än planerat. Dock finns det såklart ingen anledning att slå av på farten bara för att hålla sig till planerat rullsnitt. Det kan ju hända saker som gör att man tappar tid vilket också hände efter cirka 1 timme och 30 minuter.
I en av de längsta uppförsbackarna (kändes så i alla fall) så vurpade en av våra gruppmedlemmar. Det är ganska ovanligt att vurpa i en uppförsbacke där farten inte är så hög. Jag låg nästan längst fram så jag såg inte vad som hände men fick det berättat för mig efteråt. Vi som låg i täten hörde bara att man ropade stopp.
Versionen jag fick höra var att en cyklist som inte tillhörde vår klunga hade krokat i en i vår klunga som bromsade alternativt vinglade till så cyklisten bakom gick på hans hjul och då tog det tvärstopp så han gick i marken. Tyvärr fick han sådana skador så han inte kunde fortsätta loppet och fick hämtas av servicebil.
Medan några i gruppen kollade hur det var med honom la resten cyklarna i diket och tog kisspaus samt åt och drack. Vi stannade i cirka 4 minuter sedan rullade vi vidare mot det planerade stoppet i Leksand.
Fredrikshof SUB 10 utanför Rättvik
Vi hade på förhand sagt att vi skulle ha ett depåstopp på max 5 minuter och jag som ”inofficiell ledare” kollade tiden när vi gick in i depån. Dock var jag nog lite trött och i all hast så när jag trodde det gått 5 minuter hade det i praktiken endast gått 4 minuter men alla var redan klara så det spelade ingen roll.
Jag hade med mig extra flaskor i flaskhållare bakom sadeln så jag fyllde på mina vanliga flaskor från dessa samt åt några tuggor Swedbar. Efter depåstoppet rullade vi vidare med fortsatt bra fart. En aning mer vind men inget som påverkade farten nämnvärt.
När vi närmade oss målgången såg vi till att rätta till kläder samt ligga på två snygga led som sig bör. Ingen spurtar utan alla går in i mål i samlad klunga. Sista sträckan in mot mål är heller inte så lämplig att köra fort och spurta på eftersom det är rätt mycket folk samt en del bilar så risken för att en olycka ska ske är ganska stor tycker jag. Fredrikshofs klungor brukar vad jag vet inte spurta utan just gå i mål i samlad tropp och snygga led (i alla fall SUB 10 och långsammare).
Min officiella tid är 4:44 vilket omöjligt kan stämma då resten av min klunga fick tiden 4:50, vilket också var den tid som min cykeldator visade. Jag hörde även att det var en klunga där endast en tredjedel fick en tid alls. Tur att det endast är ett motionslopp och ingen riktigt tävling när tidtagningen strular…
Siljan Runt 2013 – Gruppbild efter målgång med Fredrikshof SUB 10
Fotograf: Hans Erik Hansson
För att summera kan man säga att det var ett väldigt bra genrep för mig där jag fick testa på hela den utrustning som jag ska använda på Vätternrundan och farten var det inget fel på heller. Vi hade som sagt målet att ha ett rullsnitt på 32 km/h men vi slutade på ett rullsnitt som var 34.5 km/h samt ett totalsnitt på 33.5 km/h vilket är riktigt bra. Nu var det i princip så bra förhållanden man kan ha när man cyklar men ändå. Kontrasterna mot förra årets Siljan Runt var minst sagt stora!
Roslagsvåren 2013
I söndags var jag och min SUB 10-grupp från Brostugan med på Roslagsvåren som Fredrikshof arrangerar varje år. Det finns två olika banor, en på 72 km och en på 135 km. Vi körde den längre banan för att träna inför Vätternrundan. Till start var vi 12 personer som skulle åka och målet var att hålla 32 km/h i snitt. Vädret var bra, nästan för varmt för att cykla.
För att sprida ut de enskilda cyklisterna och klungorna längst banan så startade de snabbaste grupperna först och så blandade man med enskilda cyklister. Det är ett ganska smidigt startförfarande där vi som cyklar i ordnade klungor samlas på ett ställe och inväntar vår starttid medan de enskilda cyklisterna köar in till starten och släpps på mellan grupperna. En i gruppen hade med sin GoPro och filmade delar av loppet.
Vi kom iväg bra och höll en jämn och hög fart. Efter cirka 3 mil kommer en av arrangörens motorcyklar och lägger sig ungefär 150 meter före oss och ger oss eskort och pekar ut hinder efter vägen. Samma service som de snabba klungorna har på Vätternrundan. Detta är väldigt bra eftersom vi då kunde se hål och gupp på ett längre avstånd och kunde på så sätt anpassa oss på ett mycket bättre sätt. Han såg även till vi hade fritt i alla korsningar. Vi hade denna eskort ungefär till depån i ”grusgropen” då han stannade för att hjälpa någon som hade problem. Resten av loppet fick vi klara oss själva.
I grusgropen stannade vi och höll oss under de 5 minuter som vi bestämt. Det var rätt mycket folk i den depån så vi fick passera den med 100 meter och där lägga cyklarna och springa tillbaka vilket såklart tog lite längre tid.
Efter depåstoppet började jag känna av de välbekanta stickningarna i låren. Det var faktiskt första gången denna säsong som jag får krampkänslor. Nu i efterhand tror jag det var värmen som gjorde att jag fick lite vätskebrist och säkert även saltbrist. I vanliga fall brukar jag alltid ha Resorb i flaskorna men valde att inte ha det denna gång vilket jag såklart ångrade efteråt.
Lyckligtvis slog inte krampen till utan jag lyckades hålla den under kontroll resterande mil. Vi rullade i mål på tiden 4:12:33 vilket är lite över 32 km/h i snitt vilket också var vårt mål med dagen.
Igår cyklade jag en runda på egen hand eftersom jag var bortrest över helgen och inte hann till den ordinarie träningen med Lag 10 Brostugan.
Jag har en runda som blir cirka 5,5 mil om man räknar bort transporten till och från Brostugan som är nästan 2 mil tur och retur. Jag har slutat att inkludera transportsträckor i jämförelsen eftersom det varierar så mycket med rödljus, korsningar och andra hinder. Men självfallet kan man även få bra träning på transportsträckorna så det är inte bortkastade mil!
Fast jag har en liten känning av en förkylning samt att det blåste en hel del har jag ökat min medelhastighet med nästan 1 km/h på lite mer än två veckor. Nu ska jag vila tills på torsdag då nästa träning är och sedan är det Roslagsvåren som gäller på söndag! Det kan bli så att jag även hoppar över torsdagens träning så jag är helt friskt tills på söndag. Alltid bra att få några motionslopp i benen innan Vätternrundan.
Morgonens träningspass med Lag 10 Brostugan var det premiär för mitt nya Wrist ID Sport från Road ID. Jag beställde det förra veckan och i måndags kom det i brevlådan.
Road ID – Wrist ID Sport
Jag är väldigt positivt överraskad av kvaliten och hur bra den sitter runt handleden.
Under hela passet kände jag inte av den alls och den var inte i vägen för jackan eller de löstagbara ärmarna. Jag kommer definitivt ha den på alla mina träningspass, både i grupp och individuella.
Idag fick jag ett paket hem i brevlådan från Road ID innehållande min Wrist ID Sport som jag beställde förra veckan. Jag tycker det är kul att de har lagt lite energi på förpackningen och inte enbart skickar i ett vanligt brunt kuvert. I bilden nedan ser ni hur fram och baksidan ser ut. På baksidan så står även historien hur de kom på iden med Road ID.
I denna förpackningen kom min Wrist ID Sport från Road ID
I förpackningen låg mitt Wrist ID Sport samt informationspapper och en del kuponger så man kan få lite rabatter vid nästa köp.
Wrist ID Sport från Road ID
Nu har jag haft den på mig i ett par timmar och hittills tycker jag den sitter väldigt bra. Trodde faktiskt att bandet skulle vara bredare men det känns väldigt smidig. Får se hur den känns när jag testar den på nästa cykeltur.
Idag blev det ingen organiserad träning med någon ledare från Lag 10 Brostugan men vi var ändå 7 personer som samlades redan kl 07:00 vid Brostugan. Vanligtvis samlas vi klockan 09:00 men idag var vi många som var tvungna att komma hem tidigare.
Vi hade bestämt att vi skulle åka ut till färjeplatsen mot Adelsö, en tur på lite mer än 7 mil tur och retur. Totalt inklusive transporten till och från Brostugan får jag då ihop lite över 9 mil.
Som vanligt blåste det men idag var det värre än någonsin. Ut mot Adelsö hade vi vindar upp till 12 meter per sekund. Vi hade som mål att snitta 31 km/h och ut till färjeplatsen så höll vi runt 28 km/h i snitt och alla hade det tungt i motvinden. Hem däremot fick vi bra hjälp av vinden och höll betydligt högre fart. Snitthastigheten tillbaka vid Brostugan var lite över 31 km/h så vi klarade dagens mål vilket kändes väldigt bra när vi hade kämpat i den hårda motvinden.
För mig var det första gången jag cyklade den turen och det är alltid kul att få se något annat än den vanliga rundan på Ekerö. Skulle vara kul att köra samma runda med hela gruppen på någon träning och se vad vi kan pressa upp medelhastigheten till då när vi är betydligt fler än vi var idag.
Helgens olycka när en kille från Lag 10 Brostugan vurpade och bröt nyckelbenet på två ställen gjorde såklart att man tänker till lite extra vad gäller säkerheten och vad man gör när olyckan är framme.
Förutom själva sjukvården så är det alltid bra att ha kontaktuppgifter till anhöriga lätt tillgängligt. Många har säkert hört att man kan lägga in en kontakt i telefonboken med namnet ICE – In Case of Emergency. Nackdelen med detta är såklart att de flesta har någon form av lås på sin mobil och tuppar man av är det inte till någon större nytta.
Road ID – Wrist ID Sport
Jag letade lite och hittade en produkt som löser detta problem, nämligen Road ID. Detta är en produkt som är väldigt enkel och faktiskt inte så dyr heller. Road ID är en typ av ID-bricka där man kan skriva information om sig själv som kan vara bra att ha samt kontaktuppgifter till anhöriga. Jag har beställt en Wrist ID Sport för ungefär 175kr inklusive frakt vilket jag tycker är en billig försäkring.
Nu väntar jag på att den ska levereras så jag kan känna mig lite tryggare under träning och tävling. Framför allt när man är ute och tränar ensam är detta en väldigt bra sak att ha på sig ifall olyckan är framme.
