Eftersom jag använder Zend Framework för att implementera MVC använder mig av den inbyggda klassen Zend_Config_Ini som läser från min INI-fil. Zend_Config_Ini använder sig av parse_ini_file som är en funktion i PHP. Min INI-fil har två sektioner, en för utveckling och en för produktion. Det fina med denna uppsättning är att sektionen ”development” kan ärva från sektionen ”production” så i ”development” behöver man bara specificera skillnaden mellan dem. Så här kan en INI-fil se ut.


; Production site configuration data
[production]
webhost                  = www.example.com
database.adapter         = pdo_mysql
database.params.host     = db.example.com
database.params.username = dbuser
database.params.password = secret
database.params.dbname   = dbname

; Development site configuration data inherits from production and overrides values as necessary
[development : production]
database.params.host     = dev.example.com
database.params.username = devuser
database.params.password = devsecret


I min bootstrap-fil har jag definierat min INI-fil så att jag genom hela applikationen kommer åt mina inställningar. Så här kan det se ut.

$configFile = 'config.ini';

$configSection = '';
if (isset($_SERVER['APP_CONFIG_SECTION'])){
$configSection = basename($_SERVER['APP_CONFIG_SECTION']);
}
if (strlen($configSection) == 0){
$configSection = 'production';
}
$config = new Zend_Config_Ini('../' . $configFile, $configSection);
Zend_Registry::set('config', $config);

Som ni kan se så kontrollerar jag om systemvariabeln $_SERVER['APP_CONFIG_SECTION'] är satt vilket jag bara har gjort på min utvecklingsserver. Detta är för att applikationen själv ska veta om den ligger på utvecklingsservern eller om den ligger på produktionsservern. Genom att göra på detta sätt behöver jag bara en INI-fil och jag behöver aldrig fundera över om jag läser från rätt INI-fil.

När jag sedan vill använda något värde från min config.ini så behövs endast följande kod:

$config = Zend_Registry::get('config');
echo $config->database->params->username;


Gravatar.com

På sajter där man registrerar sig är det alltid trevligare om man laddar upp en avatar (profilbild) för att göra det lite mer personligt. Jag är väldigt dålig på att göra det på grund av att jag oftast inte har någon profilbild lätt tillgänglig på datorn eller så orkar jag inte leta upp en lämplig bild när jag precis har registrerat mig.

Ett sätt att lösa detta på är att använda en tjänst som heter Gravatar vilket betyder globally recognized avatar (globalt igenkänd visningsbild). Tjänsten fungerar så att man registrerar en e-postadress med en tillhörande avatar. När man sedan kommenterar en bloggpost eller registrerar sig på en sajt som har stöd för Gravatar och anger sin e-postadress kommer avataren som är associerad med denna adress automatiskt att hämtas och visas på sajten utan att användaren behöver ladda upp en bild.

I WordPress är Gravatar inbyggt från och med version 2.5. Använder man en tidigare version av WordPress kan man ladda ner ett plugin som sköter om detta. Nu är det inte bara sajter byggda med WordPress som kan visa avatarer från Gravatar. Har man utvecklat en egen sajt där man vill att användare ska få en profilbild automatiskt när man registrerar sig kan man med väldigt få rader kod ordna detta. På Gravatars sajt finns det lätta kodexempel som man kan använda.

Smarty Template Engine

På sajten jag jobbar med nu har jag använt Gravatars plugin för Smarty. Att använda Smarty är väldigt enkelt. Förutom att man kan utveckla egna plugin kommer Smarty med en mängd olika plugin som är väldigt användbara. Jag kommer att gå in närmare på vad man kan göra med Smarty vid ett senare tillfälle. När man vill använda denna plugin för att visa en avatar skriver man bara <img src=”{gravatar email=”example@example.com”}”>. Finns det ingen avatar för denna e-postadress finns det även en möjlighet att ange vilken bild som ska visas som standard. Svårare än så är det inte att visa avatarer från Gravatar.