Tävlingsrapport – Engelbrektsloppet 2014

Engelbrektsloppet 60 km

Engelbrektsloppet 60 km

Tack vare snöbrisen i vinter hade jag anmält mig till Engelbrektsloppet för att dels få lite träning men även säkra upp ifall man skulle bli sjuk innan Vasaloppet. Snön hade börjat töa bort i Stockholm och på kvällen innan Engelbrektsloppet ser jag att det kommer att regna i Norberg där Engelbrektsloppet går.

Arrangörerna hade kortat av loppet till 50 km istället för 60 km som det normalt är för att få ihop en åkbar bana.

Hittills i vinter hade jag endast tränat på Bro Bålsta konstsnöspår som hade en slinga på 700 meter som nästan var helt platt så jag var lite oroligt för hur det skulle gå i backarna.

När jag och min sambo satt i bilen till Norberg regnade det nästan hela tiden och vi såg inte mycket snö förrän vi närmade oss Avesta.

Framme i Norberg hittade vi en parkering precis vid starten. Gick och hämtade tidtagarchip och nummerlapp. Efter det hämtade jag skidorna i bilen och la ut dem i spåret. När det var lite mer än 90 minuter kvar var jag tillbaka vid bilen och fick i mig frukost och laddade inför loppet.

Ungefär en timme innan start gick jag från bilen och ställde mig i startfållan där det började fyllas på med folk. Många hade som vanligt svårt att ställa sig längst bak, istället tränger de sig ner i de små luckorna som finns.

Fördrev tiden fram till start och pratade med åkaren bredvid mig. Jag var lite oroligt för att inte ha något fäste eftersom det blev en liten missuppfattning när jag lämnade in mina skidor för vallning. Trodde de även skulle lägga på fästvalla men det la tydligen endast på glidvalla så jag var tvungen att lägga på fästvalla själv kvällen före.

Eliten skulle starta klockan 10 och vi andra startade 15 minuter senare. Hörde lite rykten om att de inte hade spårat med maskin utan det var manuellt gjorda spår, hur nu det går till? Ställde in mig mentalt på att det inte skulle vara mycket till spår denna dag.

När väl starten gick var det väldigt trångt och det gick långsamt de första kilometrarna ut till rundbanan där vi skulle åka tre varv. Det fanns spår men det var såklart inte optimala men med tanke på förutsättningarna hade arrangörerna gjort det helt okej.

Banan var bra planerad. Min sambo kunde stå på samma ställe hela tiden och se mig sex gånger eftersom de två depåerna låg på samma ställe och man körde tre varv.

Det regnade i princip under hela loppet så man blev ganska så blöt på överkroppen. Benen klarade sig väldigt bra. Fötterna var blöta men jag frös inte.

Jag tror det var redan på slutet av första varvet eller om det var början på andra som jag mötte eliten första gången. Det var väldigt smalt och man gjorde allt för att inte vara i vägen och råka fälla någon eller få sin egen stav bruten. Jag körde med förra årets stavar för att inte riskera mina nya stavar så här kort inför Vasaloppet. Mina gamla stavar har också större truga som lämpade sig bättre i detta före.

Loppet rullade på ganska bra. Det var tungt hela tiden men jag tyckte jag hade bra glid och helt okej fäste vilket var väldigt kul eftersom jag lagt på fästet själv. När man sedan blev varvad av eliten så fick jag svar på en fråga jag länge undrat över. Hur fort åker de egentligen jämfört med mig? Svaret på den frågan är att de åker fort, väldigt fort! Fast jag hela tiden åkte om folk och kände mig snabb i spåret fanns det ingen chans att hänga på eliten i många meter. Insåg direkt att det inte ens var någon ide att försöka.

Spåren blev sämre och sämre för varje varv och till slut kom det upp ganska mycket stenar och ibland högg skidorna fast när man körde på stenarna. Tänkte direkt att nu var det slutet för dessa skidor. De sa i starten att man inte skulle ta sina bästa skidor men då är det lite för sent för oss som inte har fler skidpar med oss att välja på. Efter loppet märkte jag dock att skidorna var helt okej. Fick till och med rådet att inte slipa dem så här tät inför Vasaloppet när jag var på butiken för att lämna in dem för slipning.

Efter sista varvet så var det en slinga tillbaka till målet. Nu var jag ganska sliten och hade fått ont i vänster armbåge samt under fötterna. Även höger axel värkte lite. Hade mina nya pjäxor som köptes in i början av säsongen. Gjorde så ont så jag knappt kunde stå på fötterna. Armbågen värkte i varje stavtag men jag kämpade på hela vägen in till mål.

Jag gick i mål på 4:17:33 och kollar man i resultatlistan för motionsklassen räckte det till plats 124 av 758 som gick i mål.

Bortsett från att jag fick ont och att föret var som det var måste jag ändå säga att det var väldigt kul att köra Engelbrektsloppet och jag kommer troligtvis köra det fler år. Fick också ett bra kvitto på att formen var bra, fast antalet mil på skidor inte är vad de brukar vara, vilket känns lugnande inför Vasaloppet.

Nu var det bara att ladda om inför Öppet spår söndag som var två veckor efter.

Det här inlägget postades i En svensk klassiker, Engelbrektsloppet, Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *