Tävlingsrapport – Lidingöloppet 2015

Lidingöloppet 30 km
Jag har en hatkärlek till Lidingöloppet. Under många år har jag haft som mål att springa under tre timmar men jag har tyvärr alltid hamnat på fel sida på grund av kramp.

I år tränade jag mer backe och fler långpass än tidigare samt att jag åkte med en kompis och tränade på den riktiga banan för att få en bättre känsla av banan samt försöka hitta ett tempo att springa i som förhoppningsvis skulle hålla bättre än tidigare år.

En helg sprang vi de första 2 milen och två veckor senare sprang vi den sista milen. För mig var detta väldigt mycket värt då jag fick en helt annan syn på den sista milen om man springer den utan att ha 2 mil i ryggen. Nu fick jag med en positivt känsla från den milen och mentalt visste jag att jag kunde springa ganska fort på de flacka partierna.

Taktiken

Taktiken var att springa ganska lugnt i backarna uppför för att sedan springa kontrollerat nedför så jag inte förvärrade höften som jag hade ont i och sedan trycka på i de flacka partierna. Jag siktade på att springa på 1.55 på de två första milen så jag hade lite marginal på den avslutande milen ifall jag fick kramp.

På grund av mina mediåkra tider från tidigare lopp så startade jag ganska sent. Som vanligt så såg jag till att vara vid startområdet i väldigt god tid så jag slapp stressa samt så jag kunde värma upp länge. Jag hade en krånglande höft som jag hade behandlat hos naprapat så jag var väldigt osäker på om den skulle hålla.

Loppet

Starten gick bra och jag hittade ett bra tempo ganska omgående fast det var trångt. Jag och min kompis (som hade samma målsättning på under tre timmar) skulle försöka hålla ihop för att hjälpa varandra att hålla tempo. Detta var rätt svårt så vi tappade bort varandra redan efter ett par hundra meter när vi var tvungna att veja för en stor vattenpöl. Sedan så hittade vi varandra för att sedan tappa bort varandra igen. Så höll det faktiskt på hela loppet. Det var dock skönt att se någon man känner då och då så man kunde växla några uppmuntrande ord och peppa varandra.

Det rullade på bra fram till 20 km där klockan visade 1:54:56, alltså 4 sekunder från min önskade tid vilket kändes riktigt bra. Kroppen kändes bra och hittills var det inga tendenser på kramp.

Grönstabacken gick helt okej och jag trummade på bra fram till Abborbacken. Nu hade jag börjar få lite småkänningar av kramp i båda låren men hittills kände jag inget i vaderna som annars brukar ge upp först. I Abborbacken gick jag i de brantaste partierna men försöka att snabbt växla över till att löpa så fort de planade ut lite för att inte tappa för mycket tid.

Statistik Lidingöloppet 2015 från Resultatjakt.se

Statistik Lidingöloppet 2015 från Resultatjakt.se

De sista kilometerna blev en kamp mot krampen. Så fort jag kände att krampen var nära så slog jag mig själv på låren för att få lite extra blod till låren vilket verkar som det hjälpte ganska bra. Vet inte om det var smärtan av slagen som gjorde att jag slappnade av i låren eller om det faktiskt gav någon fysiskt effekt. Spelar ingen roll vilket för det hjälpte. Dock hade jag ganska fina blåmärken dagen efter på låren.

När det var ungefär två kilometer kvar så börjar jag känna att det börjar sticka i kroppen. Jag har känt detta en gång förut och det var när jag cyklade Vätternrundan för några år sedan och hade maxat från Medevi. Vet inte vad det beror på men antar att det är någon form av signal från kroppen som försöker berätta att man bör ta det lite lugnare. Nu hade jag inte tid att ta det lugnt för jag skulle bara under tre timmar. Jag höll koll på klockan och såg att om jag inte fullständigt krampade ihop innan mål skulle jag nog klara en tid under tre timmar. Nu var det bara att ge allt mot mål. På upploppet ger jag allt jag har och spurtar (kändes så i alla fall) och kommer in på tiden 2:57:43 vilket betyder att jag krossade min tidigare bästa tid på 3:09:02.

I mål var jag så trött så jag hängde en lång stund över staketet direkt efter mållinjen och det stack nu rejält i hela kroppen. Till slut fick jag sätta mig ner för jag orkade inte röra mig. Funktionärerna i mål hämtade lite att dricka. Vet inte hur länge jag satt där men det var nog ganska länge. Till slut så fick jag inte sitta där längre utan jag fick hjälp till sjukvårdstältet. Kände mig ändå rätt bra i kroppen då men så fort jag ställde mig upp och skulle gå så krampade hela kroppen ihop (och då menar jag hela!) vilket gjorde fruktansvärt ont. Det blir också omöjligt att stretcha ut krampen själv såklart. Två funktionärer hjälper mig till en fältsäng i tältet där jag får hjälp av en funktionär att stretcha benen samtidigt som en läkare tar pulsen och kollar så jag är okej. Mentalt var det ingen fara utan det var mest resten av kroppen som gav upp. Efter en väldigt lång stund släppte den värsta krampen men jag fick ligga kvar där en stund till och dricka en hel del Resorb.

Jag hade tydligen dålig uppfattning om tiden från det jag gick i mål tills jag stapplade ut från sjukvårdstältet för egen maskin. Jag trodde jag hade varit där i max en timme men fick sedan höra att det var närmare två timmar.

Efter Lidingöloppet hade jag planerat att springa både Hässelbyloppet samt Tjur Ruset men var tvungen att ställa in båda dessa lopp då jag fick en förkylning som inte ville gå över. Nu har jag äntligen blivit bra så jag ska börja träna igen efter ca sex veckors uppehåll. Ända träningen som jag gjort sedan Lidingöloppet är Stretchamore.

Nu är det nya tag med siktet inställt på Vasaloppet. Snart kommer jag även få mitt nya träningsprogram. Blir spännande!

Det här inlägget postades i En svensk klassiker, Lidingöloppet, Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tävlingsrapport – Lidingöloppet 2015

  1. Pingback: Tävlingsrapport – Lidingöloppet 2016 - Fredrik Malmgren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *