Tävlingsrapport – Lidingöloppet 2018

Här kommer en som vanligt väldig sen tävlingsrapport från Lidingöloppet 2018. Bättre sent än aldrig…

Lidingöloppet 30 km

Träningen tiden efter Vansbrosimningen och under sommaren gick jättebra, kunde utföra alla pass som planerat. Värmen under sommaren gjorde det såklart lite svårare men med lite planering gick det bra men nu gillar jag i och för sig att springa när det är varmt. När vi sedan började närma oss september började jag få problem med vänster underben och en dag gick det inte alls att springa en meter. Gå hade jag inga problem med men så fort jag belastade benet lite mer högg det till på båda sidorna om vaden. Förra året fick jag också problem men inte så här illa som det var nu. Först tog jag en rejäl vila och hoppades på att det skulle gå över men efter cirka två veckor där jag även klämde in en förkylning så hade det fortfarande inte gått över. Nu blev det till att söka hjälp hos naprapat.

Jag gjorde två behandlingar med stötvågor, nålar och massage. På kvällarna satt jag även och gjorde rehab, både med olika bollar och foamrollers men även med min TENS-apparat jag köpte för några år sedan på Clas Ohlson vill jag minnas. Efter detta blev det lite bättre och jag kunde börja springa lite igen. Hade något kortare pass och sedan fick jag även in ett pass där jag sprang sista 10 km på Lidingöloppets bana. Fick lite ont i benet men kanske inte så konstigt när jag inte sprungit så långt på ett tag. Vilade lite mer och fortsatta med min rehab. Helgen innan Lidingöloppet ville jag testa lite längre distans så jag och en kompis åkte till Lidingö och sprang de sista 22 km i väldigt lugnt tempo, kändes ganska bra. Var dock lite orolig att jag skulle få ett bakslag igen men benet höll bra som tur var. Nu var det en vecka kvar till loppet! På torsdagen hade jag planerat in ett ytterligare naprapatbesök för en sista behandling innan loppet.

På morgonen innan jag skulle åka till Lidingöloppet såg jag till att ha bra med tid så jag kunde arbeta igenom hela kroppen med olika bollar så benet förhoppningsvis orkade med hela loppet. Sedan åkte vi till Lidingö. Parkerade en bit ifrån Lidingövallen och gick sista biten. Vi kom till starten klockan 11, gjorde alla förberedelser och åt en korv. Sedan var det dags att bege sig mot starten som öppnade 20 minuter innan startskottet och stänger 10 min innan.

Loppet

Förra året sprang jag med min vätskeryggsäck men i år valde jag att springa med en lite flaska och sedan få langning vid två ställen utöver ordinarie vätskestationer. I startfållan träffade jag en kompis som också hade haft en dålig uppladdning sista månaden så vi stod och beklagade oss för varandra ett par minuter. Vid ett tillfälle när jag såg mig omkring såg jag att Kalle Zackari Wahlström stod ett par meter ifrån mig vid starten. Kul att se honom live. Såg dock honom inte mer på hela loppet.

Starten gick bra, hade dock tänkt starta i ett något lugnare tempo men man rycks med i andras tempo. Kanske lika bra annars blir man nedsprungen…

Lidingöloppet 2018 medalj nummerlapp

Fram till Grönsta kändes det väldigt bra och kontrollerat. Jag hade tagit det lugnt i alla backar och försökt trycka på lite mer där det var lättare. Kände inte av benet alls, kanske på grund av att det var så mycket annat att hålla koll på så jag hann inte tänka på det. Sedan kom Grönstabacken, jobbigt men inga större problem. Kämpade vidare med Abborbacken som också gick ganska bra. Jag hade haft sällskap till och från av min kompis och här var vi tillsammans igen. Nu var också första och ända gången jag gick under loppet. Kommer inte ihåg hur långt vi gick men i alla fall från botten av backen och till det för en stund blir lite plattare, sedan sprang jag igen.

Efter Abborrbacken började jag känna av att krampen var på väg. Försökte springa utan att ta i för mycket men tillslut slog den till med ett par kilometer kvar och jag var tvungen att släppa iväg min kompis. Lyckades att inte stanna utan jag höll igång benen under tiden krampen slog till. Det såg nog inte snyggt ut men det värsta släppte och jag kunde börja springa igen och jag kom faktiskt ikapp min kompis efter ytterligare någon kilometer. Vi höll ihop hela Karins backe men sedan var det hans tur att ha det kämpigt samtidigt som jag fortfarande hade chans att slå personligt rekord så jag kollade om det var okej att trycka på det jag hade in i mål vilket han tyckte så nu var det full fart framåt på krampande ben. Tryckte på det jag hade på upploppet och gick i mål på 2:49:35 vilket blev nytt personligt rekord! Detta var också finalen på min 8:e En svensk Klassiker!

Till nästa år kommer jag behöva göra en del förändringar för att kunna prestera bättre på Lidingöloppet. Fast det blev pers i år känner jag att det finns mer att hämta. Jag kör klassikern så under stora delar av året springer jag inte alls utan fokuserar på andra grenar men till nästa år ska jag försöka hålla i en grund med löpning så jag inte drar på mig skador som de senaste två åren. Till nästa år skulle det vara kul att klara låga 2:40 eller till och med under 2:40 vilket skulle vara smått fantastiskt.

 

Det här inlägget postades i En svensk klassiker, Lidingöloppet, Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *