Tävlingsrapport – Vätternrundan 2017

Nu har det gått ett par veckor sedan jag cyklade Vätternrundan så det är hög tid att jag skriver en tävlingsrapport.

Jag var även detta år ledare för ett grupp från Fredrikshof. Förra året ledde jag en SUB9.30-grupp med ett väldigt lyckat resultat så gruppen blev taggade på att spänna bågen lite mer till detta år och köra en SUB9.

Vi hade även detta år hyrt ett hus i Motala där 6 av oss bodde. Vi hade även vårt startmöte i huset. Starttiden i år var 06.24 vilket är det senaste jag någon gång har startat. Minns jag rätt så var 06.30 sista starten om man inte räknar de som startar vid lunchtid på lördagen.

Till start var vi 23 st som rullade iväg. Initialt var vi betydligt fler än så i gruppen men som vanligt är det ganska många som faller bort pga sjukdom, dåligt tränade, bytt till långsammare eller snabbare grupp osv. Taktiken var att cykla på 8 timmar och 51 minuter inklusive 11 minuter pause. Då skulle vi ha 9 minuter i marginal för oförutsedda händelser.

Vi rullade ut från Motala och körde direkt in i en väldigt tät dimma som gjorde sikten dålig samt att man blev blöt. Jag fick ofta torka av glasögonen för att se något. Tillslut kom solen fram och dimman fick se sig besegrad.

Fram till kl 9 var det i princip vindstilla och Vättern var spegelblank. Vi rullade på och depå efter depå passerades i princip enligt tidsplan. Någon eller några minuter efter men ingen fara. Det är viktigt att inte förivra sig ner till Jönköping och alla backar så man tappar folk i onödan så tidigt i loppet.

Vi cyklade igenom Jönköping och tog det ganska lugnt för att öka säkerheten då det är lite trångt och mycket folk, bilar etc som man måste hålla koll på.

Vi bestämde kvällen innan på vårt startmöte att vi inte skulle stanna i Fagerhult som tidigare år utan istället ta vattendepån i Rödby. När vi närmade oss depån så drack många upp de sista i flaskorna för att kunna maximera vätskan. När vi rullar in i depån ser vi till vår fasa att vattnet är slut. Vi ser två stora vattencisterner som är tomma och omkullvräkta. Fler och fler kommer in i depån när vi står det och försöker samla oss. Vi bestämmer oss för att ta en pisspause eftersom vi ändå står stilla. Sedan tar vi beslutet att cykla vidare till Hjo. Som Sub-grupp är Hjo den depå man absolut inte vill gå in i men nu hade vi inget val. Vi var tvungna att fylla på vatten och sportdryck.

Väl i Hjo så går det knappt att ta sig in i depån, den var helt överbefolkad. Vi hittar i alla fall en plats där vi kan ställa oss och några höll i cyklarna och andra hämtade vätska. Stoppet tog 8 minuter istället för 3 som var planerat för vattendepån. Då får man också tänka på att vi tappade massor av tid när vi körde in i vattendepån också så nu hade vi tappat massor av tid. Tyvärr tappade vi också en cyklist i depån som inte uppmärksammade att vi körde iväg.

När vi sedan kom till Karlsborg så var det broöppning på fel tid! Här blev vi stående någon minut. Sedan när vi rullade igång igen hade vi ett par hundra cyklister att passera, både grupper och folk som cyklade ensamma.

Vi hade även en vurpa, turligt nog i en uppförsbacke så det gick väldigt långsamt. Det var en klassisk ”gå på hjul”. Tog någon eller några minuter att komma igång igen men ingen större skada på cyklisten vilket är det viktigaste.

Efter detta så rullade det på bra och vi tog igen en massa tappad tid. Vi räknade då ut att vi kunde köra de sista milen i 30 km/h och ändå klara SUB 9. Detta var väldigt glädjande då de sista milen går på en smal väg i skogen där det är trångt och svårt att köra om alla trötta cyklister.

Fredrik Malmgren Vätternrundan 2017 Statistik Resultatjakt.se

Men precis som det var som mest positivt kom nästa oförutsedda händelse. Längst Askersundsvägen var det bilkö som stundtals nästan stod still. Vi försökte i början att vara kalla och vänta ut kön men insåg efter några minuter att den inte skulle släppa. Vi var då tvungna att försöka ta oss förbi bilarna vilket inte var så lätt. En del bilister var väldigt hjälpsamma medan vissa flyttade inte sig en centimeter för att underlätta. Vi fastnade också bakom en lastbil och då var det i princip omöjligt att komma runt då han tog upp hela vägen.

Tillslut kunde vi vika av vägen och svänga in till höger på den smala vägen mot Motala men nu hade vi tappat en massa tid igen och all vår marginal var borta.

Om vi skulle klara tidsmålet på 9 timmar var vi tvungna till att göra en riktig forcering vilket vi också gjorde. Av de 16 som var kvar i gruppen skulle jag nog gissa på att vi var 8 som roterade de sista milen. Detta är bara en uppskattning baserat på att det gick väldigt fort att rotera ett varv i kedjan. Starkaste minnet jag har är att jag hör vår grindvakt säga ”Fredrik, sist” väldigt ofta och kort tid emellan. Så någon tid till vidare återhämtning fanns inte. De sista milen skulle vi köra på 30 km/h men nu snittade vi 38 km/h, rätt stor skillnad!

Sista 2 kilometrarna såg vi två olyckor. Den sista var i näst sista svängen in mot målet. Här ser man vikten av att hålla fokus hela vägen in i mål. Så lätt hänt att man slappnar av och tar ut segern i förskott och gör något dumt så man kraschar.

Vi klarar oss i alla fall bra utan minsta antydan till incident sista sträckan och kan rulla in i mål på 8.57. De sista 2 milen körde vi alltså in cirka 5 minuter.

Direkt efter loppet kände jag mig ganska klar med ”snabbcyklandet” och gick i tankar att köra SUB10 eller nått åt det hållet men nu med lite distans så ser det ut att bli ytterligare ett år med SUB9.

Fredrik Malmgren Vätternrundan 2017 deltider

Det här inlägget postades i En svensk klassiker, Tävlingsrapport, Vätternrundan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *